Föreställningen ”Konsten att bygga ett myrhotell” handlar om trollet och nallen. Två vitt skilda karaktärer som möts i en skog. Kan de lära sig nåt av varandra kanske?

I föreställningen fungerar nallen och trollet som två olika sätt att möta världen. Nallen bär barnets perspektiv – nyfiken, fantasifull och känslomässigt öppen. Han är transparent i sina känslor och reagerar direkt på det han upplever, men har inte alltid orden för att förstå eller förklara varför han känner som han gör.

Trollet representerar ett mer vuxet förhållningssätt till världen. Han söker trygghet i ordning, regler och invanda sätt att göra saker på. Dessa strukturer ger honom trygghet och stabilitet, men har med tiden blivit så självklara att han inte längre alltid minns varför de finns.

När Nallen börjar ställa frågor och följa sin nyfikenhet rubbas trollets självklara ordning och invanda mönster. Fantasin och känslorna som Nallen bär med sig utmanar trollets mer slutna och kontrollerade sätt att förstå världen. I mötet mellan dem uppstår både humor och eftertanke: trollets värld vänds stundtals upp och ner, och han märker att han inte alltid har de ord eller svar han trodde.

Föreställningen speglar därigenom ett välbekant möte mellan barn och vuxna. Barnets öppna känsloliv och frågor kan utmana det invanda, medan den vuxnes behov av struktur och trygghet samtidigt kan ge riktning. I berättelsen får båda perspektiven röra sig mot varandra.

Musiken

Musiken i föreställningen är komponerad av vismusikern Henrik Myrberg och används som en lågmäld ljudbild genom scenrummet. Den fungerar som en stämningsbärande ljudmatta som förstärker berättelsens känslolägen och hjälper publiken att orientera sig i föreställningens värld.

Den musikaliska tonen hämtar inspiration från den svenska vistraditionen, där stillsamt vemod ofta balanseras av värme och humor. Här finns släktskap med uttrycket hos Allan Edwall, melodikänslan hos Georg Riedel och den poetiska enkelheten hos Nils Ferlin.

Scenografin

Scenografin bygger på en enkel och tydlig formvärld där publiken snabbt kan orientera sig i berättelsen. Gestaltningen inspireras av illustrativa sagovärldar hos Sven Nordqvist och Jan Lööf, där en enkel scenbild lämnar utrymme för publikens fantasi och lekfulla tolkningar.